Alla har vi en dröm och min började som tolvåring, då vi fick skoluppgiften ”Boken om mig” som slutade i ett överambitiöst projekt där jag definierade min författardröm. Sen dess kickstartade min kärlek för att skriva, ditintills hade jag mestadels bara läst först på grund av tvång sen av glädje och nyfikenhet när jag upptäckte dess potential.

Vid sexton låste jag in mig i mina föräldrars källare en månad under sommarlovet för att skriva min första fantasy, ett verk som slutade på 175 A4 och är fortfarande inte färdig. Jag hoppas kunna återvända till den världen jag byggde då i sinom tid.

Idag, sexton år senare  har jag kommit tillbaka till den drömmen, tackvare mina barn. Livet är för kort att inte försöka uppfylla sina drömmar och därför lämnade jag tio år i turismbranschen bakom mig. Att säga till sina barn att följa sina drömmar, och själv inte kunna göra det, känns oerhört fel. Livet är för kort, för att gå omkring och vara rädd.

Utöver skrivandet och läsandet, sysslar jag med odling för att ge mat på bordet, arbetar på den lokala lanthandeln och försöker få ordning på gården. Har jag nämnt att jag är egenutgivare? Jag har alltid ett projekt på gång, gärna flera.