Jag älskar att gå på bröllop. I år ska jag gå på tre. Det första var under kristiflygare och mormor tog hand om barn och hundar medan vi flydde till Härnösand, bara jag och gubben. Ja jag kallar min man för gubbe för han bär gubbkeps, har en skäggklippning á la piketpolisen och älskar jakt, fiske och maltwhiskey. Förutom att han beter sig som en 🙂 och älskar fantasy som jag.

Jag hade börjat se fram emot det efter nyår när vi fick ”save the date”. Men under våren smög en skräck sig på när tankarna återkom till brudparets önskan om klädsel, charleston. Jag visste vad det innebar och det modet är inte gjort för min kurviga kroppsfigur. Utöver det är jag den sportiga, bekväma klädtypen med noll känsla för fashion.

Allteftersom tiden närmade sig bröllopet ökade min ångest. Mina mardrömmar fylldes av hårfjädrar, accessoarer, färgerna i pastell, svart eller vitt. Efter att ha tvärvägrat partykungens utstyrslar hittade jag på nätet ett klädmärke i London, GatsbyLady. Wow vilka klänningar! Och dem var gjorda för kurviga kvinnor oavsett längd! Jag var överlycklig tills jag såg att en astrologisk återkommande transit var i gungning, skulle jag få varorna i tid? Skulle de vara slut? Jag beställde fyra klänningar ifall att. Det levererades tre, en var för stor och av de två andra var en lilagrå med mängder av pärlor som vann klädvalet. Jag tänkte aldrig att 3kg pärlor skulle kännas tungt efter en heldag ute på vift.

Även om jag inte gillar mode, älskar jag sagor, såsom Askungen, Snövit, Trassel och Frost. (Trots att jag påminner nog mest om Merida i Brave när jag väl ska klä på mig klänningar). Vem älskar inte en vacker klänning? Drömmen att få klä upp sig och känna sig makalös tillhör ofta bruden på bröllopet. Men jag ville hedra brudparets önskan, samtidigt som jag inte ville känna mig plump, ful eller konstig. Att känna sig vacker tror jag alla kämpar med, jag ställer mig ofta frågan, när är man som vackrast?

Bröllopet var en vecka bort och gubben skulle vara best man – han hade inte fixat kostymen så vi åkte ner till storstaden Mora. Det tog 20min för honom att hitta rätt kostym.  Efteråt skulle jag leta fram något min syster Erika tippat mig om, ”Bodyshaping”. Det innebär att en trycker ner sig i ett korvfodral och slutar andas. Äta och dricka bör undvikas för att inte få skavsår. Efter att ha fött två barn så får man lite oönskat hull och några kärlekshandtag man gärna vill dölja vid finare tillfällen. Detta var ett perfekt inköp för mig som faktiskt ska på tre bröllop i år! Jag stod i en och en halv timme och provade olika varianter och kände mig som ett sjölejon som försöker klä ut sig till en säl. Skulle sömmarna spricka? Var hamnade valkarna? Kunde jag sitta och dansa i det? Jag fotade och skickade till syrran för hjälp, för så gör man när man inte kan något om mode och ens syster är duktig och empatisk. Gubben fick komma in, men då blev det mer porrstämning så han åkte ut och efter mkt om och men så fick jag hjälp i sista minuten och tur var väl det. Hon krängde på mig två bh:ar med bygel. (som jag avskyr). Jag har blivit rena rama mamma-mjukisen. Jag lovar att återkomma till det ämnet senare.

Att finna accessoarerna var svårt. När jag klev in i Glitter undrade jag vart all denna velighet kommit ifrån? Vem hade smittat mig? Den tilltänkta frisyren floppade totalt, det insåg jag nerklämd i det svarta korvskinnet framför hotellrumsspegeln med röda märken i huvudsvålen efter papiljotnålarna. Illröd ville jag inget annat än att komma ur krampåsen. Det var i samma stund jag kom på att jag glömt att köpa stay-ups. Telefonen ringde och jag fick springa två ärenden i underklänning och houdinihoody, innan jag fick order om att infinna mig för lunch om fyrtio minuter färdig! Min bästa vän fyllde år samma dag och hade önskat mig lycka till att fixa hår och smink på under två timmar. Panik löser ingenting. Jag sökte på youtube och fann en ny hårfrisyr, 5 min skulle det ta. Det tog 45. Jag är inte kompis med något som heter kvinnligt, all respect to you who conquer it! Sminket sträckte sig till mascara och en mörkare läppglans. När tjejer blev intresserad av smink, läste jag Kitty Drew, Katherine Kerrs fantasy epos och skrev spökhistorier.

Bröllopet var perfekt. Bruden var vacker och strålande. Brudgummen var på vippen att gråta från brudens ingång till middagen avslutades och alla tal var över. Vi fick även in ett antal pussmärken under middagen när Bruden lämnade sin make ensam. Vi lyckades övertyga min gubbe att bära läppstift, som payback från vårt eget bröllop blev det en ordentlig kyss på munnen till brudgummens förvåning. Denne fick gå upprepade gånger på toaletten för att tvätta av sig all läppstift. Maten var som förväntad utsökt och enligt brudparets alla krav i deras anda. Min mage var överfull och nu skavde bodyshaping plagget mot revbenen under brösten, där jag är som magrast.

Under slutet av middagen passade gubben på att ta en snus från bästa vännen. Jag vet inte varför men jag såg svart. Vägrade prata med honom. Jag vet att man inte kan vara en komplett renlevnadsmänniska, att alla har vi våra laster. Efter tretton år ihop, har jag lärt mig att leva med de flesta han har och jag älskar dem också. Men snus klarar han sig utan, dessutom smakar det äckligt och jag vill kunna kyssa min gubbe. Han vet vad jag tycker. Jag förvägrar honom inte mycket i livet, men snus är en av de sakerna, den andra är att ha andra kvinnor på sidan om mig. Jag tog en timeout och ringde min syster, det enda som blinkade på min radar var att jag ville hem till hotellrummet och sova. Helst låsa honom ute. Alla de där svarta, mörka tankarna som jag faktiskt aldrig gör något åt och oftast tycker är mycket elaka dem tänkte jag. Dessutom var det fri bar och cigarrer erbjöds ute i partytältet, vad mer kan en man begära? Jag kände mig en aning kränkt, kanske för att jag har inställningen att älskar man någon och vill dela livet tillsammans så vill man se till att den tiden blir så lång som möjlig. Vissa laster kan bara krokas av och följa med strömmen bort i fjärran, andra gömmer man i en plastpåse vid flodkanten och kan dra upp och smutta på om kvällskvisten. Som allt när jag är upprörd så behöver jag tid att mala igenom alla tankar och känslor som gör mig upprörd och efter en stund blev vi sams. Han förstod hur jag kände och accepterade det, lovade att inte snusa och det var allt jag behövde.

Brudparet hade gjort en tjusig första dans i charleston stil och jag som kan bugga lite, tyckte det var mycket roligt att få se.e Jag kände till brudens förkärlek till dans och brudgummens perfektionistiska vilja att få allt perfekt. (Och det var det). Musiken som fortsatte var i 1920-tals feeling och spelades/sjöngs av liveband och jag wobblade ut på dansgolvet med mitt dåliga knä åtföljd av Michaela från möhippan. Självfallet bjöd gubben upp i mellanakten och jag försökte hänga på så gott det gick. Vi turades alla om att dansa med både brudgum och brud, även jag passade på med båda två. Det var en underbar kväll som de ordnat väl för sig själva och sina gäster. Dansandet pågick till ett, när sista bussen gick hem. Alla var trötta, pratglada och överlyckliga över att ha fått fira Brudparets kärlek och hur de tillsammans blivit en. Eller som min gubbe sa i sitt tal till sin bäste vän, ”Att få vara med nära och kära – vad mer kan man begära?”