Lilly öppnade ytterdörren trots att håret stod på ända och tandborsten låg i mun. Utanför stod Jenny, Erika och Bella, hennes bästa vänner.
”Överraskning. Vi är här för att hämta dig till din möhippa!” De skrattade och Lilly stirrade tillbaka en kort stund innan hon hittade förnuftet.
”Kom in” sa hon och försökte låta bli att tömma tandkrämsskummet på golvet som svämmade över i munnen. Mattias ställde fram tre koppar fyllda med kaffe medan Lilly flydde till badrummet. Hon log åt sig själv i spegeln efter att ha spottat ut resterna i handfatet. Det skulle inte bli en lugn helg med provrättning och ett glas vitt. Hon kände hur det kittlade i magen av anspänningen, vad skulle de utsätta henne för? Vilka var med?
Lilly steg in i köket och Mattias slöt henne i en omfamning, kysste henne på pannan,
”Du får ha det så bra” Lilly såg upp på honom och han log innan han vände sig till hennes vänner, ”Och ni får ta hand om henne, låt henne inte dricka mer än ett par glas, okej?” sa han. Lilly drog på smilbanden och Mattias gestikulerade med handen mot väskan vid ytterdörren,
”Vi ses imorgon, jag älskar dig” Jenny som arbetade som försäkringsagenten tog väskan och drog ut den ur huset.
”Kom Lilly så åker vi” sa Bella och vinkade lockande med pekfingret för att få henne att stiga ut genom dörren. Hennes långa slanka figur försvann tillsammans med de utsökta märkeskläderna. Lilly suckade sen log hon brett och Erika lade armen om henne,
”Oroa dig inte Mattias, vi lovar att lämna tillbaka henne i samma skick som när vi kom” Sedan föste hon Lilly framför sig ut mot bilen.

Det började lugnt hemma hos Erika. Den vackra lägenheten i vitt var fylld av fotografier hon tagit i alla storlekar. Uppnålade utan ram satt de runtom i hemmet, bara i köket fanns en hel vägg med fotografier uppsatta i formen av en solros. Lilly fann sig själv sitta i epicentrum av blomman och utifrån det följde bilder på hela gänget av vänner. Gamla minnen av resor, fester, glömda drömmar, gamla ex, underbar mat och enastående utsikter. En solros fylld av minnen. Lilly kände det blanka pappret under fingrarna när hon synade bilderna och mindes fjärran dofter och smaker. Det nybakade brödet låg i en korg på köksön och Jenny smaskade redan på en av brödbitarna. Det doftade underbart och Lilly hade sovit länge och missat frukosten.
”Det blir lunch först, hörde att du inte fått något i dig än.” sa Bella som serverade champagne i glasen. Lilly bubblade av nyfikenhet som hon lagt lock på,
”Jaha vilka fler är det som kommer?” Bella log och tittade ner på Lillys händer som vilade vid glasen, åtta stycken stod där. Hon räckte ett glas till Lilly. Sedan delade hon ut glasen till sina vänner, de höjde sina glas och såg sig runt på varandra leendes. Nervositet, spänning och glädje sprudlade som champagne bubblorna. De plockade på sig mat och tog med sig påfyllda champagneglas in i vardagsrummet där köksbord och stolar stod. Medan de åt droppade Anna och Sonja in, de slog sig ner vid bordet med fyllda tallrikar. Champagnen fylldes på i takt med att stämningen ökade. Erika städade undan allt och en dörrklocka ringde mjukt genom lägenheten. Erika hade modifierat klockringningen till små klockringningar, av typen som brukar hänga i julgranen. Det lät mer som pinglor i Lillys öron. Lilly följde efter Jenny som skjutit sig fort upp ur stolen och bort mot dörren.

In steg Alice och Cecilia. De hade kommit från Malmö och Sälen. För hennes skull. Glädjen åkte vattenrutschbana i magen och stänkte upp som skratt genom strupen på Lilly. Bella delade ut champagne allteftersom tjejerna strömmade in i hallen. Tre av dem drack alkoholfritt och hade tagit med sig egen skumpa. Lilly fick dricka upp glasen som fyllts av misstag åt Sonja, Alice och Cecilia. Medan Erika hängde ett knallrosa Miss-universum band över Lillys axlar med texten ”Bride to be” och kröntes med en tiara på hennes ljusa hårsvall. De skrattade och tjejerna log bakom glasen mot varandra. Allt var planerat in i minsta detalj från boendet till maten och alla aktiviteter däremellan. Jenny kollade klockan,
”Oops, bäst vi ger oss av annars blir vi sena”. Tjejerna svepte champagnen en efter en medan de småpratande lämnade glasen i diskhon. Erika berättade att det kunde stå kvar, hennes jämställde yngre pojkvän skulle ta hand om det när han kom hem.

De lämnade lägenhetskomplexet bakom sig och gick ner mot stora vägen. En vit limousin gled upp med tonade rutor. Två muskulösa karlar med perfekta leenden finklädda i svart kostym öppnade dörrarna och bjöd dem att stiga in. I taket lyste en diodslinga upp spegelglaset och sätena av svart läder knarrade när de gled in på dem. Glas stod i hållare längst med långsidan och tre champagneflaskor och en låda med cider fanns tillgänglig. Packningen lades i bakluckan omsorgsfullt och en efter en steg de in.
Erika startade en förberedd spellista i Lillys ära och festandet kunde officiellt börja när dörren slog igen efter Jenny.
Champagnekorken flög av och studsade bort mot kortsidan där Jenny, Erika och Anna tvingades ducka. Det bjöds laget runt och de som drack annat än skumpa hade smugit in egna flaskor. Resan skulle inte ta mer än en timme till Sundsvall. De pompiga tonerna satte igång och artistens nynnade höll sig i bakgrunden tills refrängen fick dem alla att klämma i och följa med,
”Jag dansar aldrig nykter någonstans, aldrig, inte en chans att jag dansar nykter och kalla’t undanflykter om du vill utan minsta promill står jag still.” Lillys glas fylldes på gång på gång och hon skrattade och gungade fram och tillbaka på sätet.
”Vad är det här för knapp?” sa Jenny och tryckte på den.”PartyMode.” Läste hon högt och vickade på axlarna och log förföriskt mot oss, ”Ooo mörkläggning på gång” och hennes ögonbryn hoppade upp och ner när möjligheten att se ut försvann bakom svarta insynsskydd.
”Är det inte lite kvavt här inne?” sa Cecilia och började ta av sig tjocktröjan, vårvinterns temperatur var ovanligt varierande från Sälen till Härnösand.
”Skämtar du? Jag sitter och toksvettas här!” sa Jenny och viftade med armarna under armhålorna för att vädra. Lilly skrattade och Erika sneglade på sin vän och skakade på huvudet. Alice fnissade och Sonja himlade åt hela sällskapet. Ingen av de andra tjejerna sade något och det byttes låt till Håkan Hellströms ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” och tjejerna skrålade med från första till sista ordet.
Anna började skriva ‘Möhippa for Lilly’ på fönsterrutan. Imman täckte flera rutor. Alice knackade på mellanväggen mellan chauffören och passagerarna utan resultat. Lilly dansade i sätet.

De var inne på tredje champagneflaskan. Erika hade tystnat tvärt efter att blivit först groggy på andra champagneglaset för att sedan flummat en aning innan hon somnat mot sätets nackkudde. De andra tjejerna hade skrattat av berusningen. Det var en bra början på möhippan. Musiken dånade i högtalarna. Cecilia letade i bil utrymmet efter ventilationskanalerna. Lilly skrattade andtrutet i ett medan Gyllene Tider sjöng om att gå och fiska. När den sista champagnen hällts upp åt bruden tappade hon glaset i ett fnitteranfall som sakta dog ut och hon tuppade av. Alice som fnissat bakom handen under stora delar av resan slutade.
”Försök få kontakt med chauffören. Jag tror vi behöver få in lite luft för att väcka tjejerna. Vore tråkigt om möhippan slutar redan” sa hon på brett Lulemål. Sonja som satt närmast började banka på den svarta mellanväggen in mot chaufförerna. Cecilia kände något tungt mot axeln och såg ner på Bella som tagit henne för en kudde. Hon såg bort mot kortsidan, Jenny satt med huvudet bakåtlutat och snarkade. Anna låg i knäet på Erika.
”Vad är det som händer?” sa Sonja och tittade på Cecilia och Alice, varav den senare ryckte på axlarna. Cecilia knäppte av sig säkerhetsbältet och vände sig mot Lilly,
”Lilly, är du vaken, mår du bra?” Hennes händer grep om Lillys armar, först mjukt omfamnade för att sedan övergå till ett skruvstäds behagliga kramande. Cecilia letade upp pulsen på hennes hals, vad mer kunde hon göra?
”Vad har hon?” frågade Alice som var sjuksköterska till yrket.
”Sextiotre”, sa Cecilia. Sonjas händer slutade slå på mellanväggen.
”Kan någon stänga av den här jävla musiken?” sa hon och gned den ömma handsidan i sin handflata. Alice gled ur sitt säte och gick från tjej till tjej och tog puls, kollade andning och även pupillerna. Cecilia flyttade sig bort till PartyMode knappen, ingenting hände när hon tryckte på den. Det guppade till och de tre tjejerna kände hur farten minskade.
”Gick vi över på grus?” frågade Cecilia som tyckte det blivit mjukare. Ingen sa något och hon letade fram Erikas telefon, hittade den och insåg snabbt att hon inte kunde något om smartphones om det inte var en av märket iphone.
”Någon som kan Erikas lösenord?”
”Det behövs inte, tryck bara på stopp” sa Sonja. Cecilia svepte hit och dit. Tryckte på alla knappar och räckte sedan över den till Sonja.
”Fan du hade rätt.” Sonja stängde av telefonen och musiken fortsatte spela. ”Den har synkroniserat spellistan.”
”Ehm Sonja, Cecilia. Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag tror tjejerna har blivit drogade.” sa Alice där hon satt på huk framför Lilly med sin smartphones lampa lysande in i hennes ena uppspärrade öga. Cecilia kikade över hennes axel och såg den stora pupillen.
”Jag tycker inte om det här.” sa hon.
”Hur fan kan de blivit drogade, vi är ju okej?” sa Sonja och de tittade på glasen tjejerna hade i sina livlösa händer.
”Vi måste ut härifrån” Sonja vände sig mot mellanväggen och började banka på den för allt hon orkade. Alice fortsatte kolla till tjejerna medan Cecilia började försöka hitta lämpliga svagheter på interiören. Hon krossade en av champagneflaskorna mot takspegeln, en annan mot ett av sidofönstren. Ingenting hände utom att glaset splittrade och föll till marken.
”Bilen tycks vara förstärkt. Har vi täckning? Kan vi ringa efter hjälp?” sa Cecilia och vände sig mot Alice och Sonja. De båda fick upp telefonerna fort och kollade, de skakade på huvudet. Cecilia rynkade pannan, fiskade försiktigt upp sin telefon och såg hur telefonen sökte efter signal.
”112 ska fungera i alla lägen.” Alice nickade och Cecilia tryckte in de tre siffrorna.
”Varför skulle de göra något såhär mot oss?” sa Sonja, ”Jag får inte ihop det. Vi är inga speciella. Har varken pengar eller kontakter.” Cecilia tryckte telefonen mot örat, ömsom tittade på den. Ingenting hände. Hennes puls var hög och hon kände hur hon kallt började beräkna deras framtidsutsikter. De var mörka och små, som pupillen. Sedan lade hon ner telefonen i fickan utan att stänga av ringningen.
”De måste ha störsändare eller något. Inga signaler går fram.” sa Cecilia och kände sig en aning paranoid. Alice som suttit på huk flyttade undan Bella en aning och satte sig bredvid.
”Vad tänker de göra med oss?”
”Jag vet inte, men ingen drogar någon för att göra goda saker mot dem.” sa Cecilia och bet på läpparna. Alice tog omedvetet upp handen till munnen och började bita på en av naglarna. Sonja bankade inte på mellanväggen längre.
”Ska vi bara ge upp?” sa hon och såg på de två andra.
”Nej, jag tar ena champagneflaskan och går ut först. Ta cidern och kasta på dem, vad har vi i handväskorna här inne? Har vi något att använda som vapen?” sa Cecilia och de drog till sig de tre handväskorna som fanns därinne. De hittade två alkoholfria glasflaskor och Sonja grät när hon tog emot en. Några sminkborstar hittades i Erikas väska och Cecilia bröt av två och räckte dem till tjejerna, Alice avböjde och Cecilia stoppade den innanför bh:n. Hon återvände till att söka igenom väskorna medan Sonja försökte ta sig samman från tårarna. Alice hade försökt väcka Lilly med några lätta örfilar. Hon hade vaknat till en kort stund och Lilly hade mestadels yrat tills Alice tryckt in två fingrar djupt i svalget på henne. Reflexen kunde inte hållas tillbaka och maginnehållet sprutade ut som en vattenkanon. Alice arm luktade därefter allt annat än gott. Hon torkade av Lilly med sin tunna sommarjacka. Vek ihop den och tog en av handväskorna för Lilly att lägga huvudet på.
”Känns det bättre vännen?”
”Finns det vatten för att spola bort smaken?” Alice rotade igenom sin handväska och fick upp en Ramlösa som hon förde till Lillys mun.
”Vad hände?”
”Ni har blivit drogade, hur känner du dig?”
”Vimmelkantig, jag vill bara sova. Snälla Alice.” Lilly blundade och Alice skakade henne lätt.
Från att ha åkt konstant kändes bromsningen utan bilbälten hårt för de tre tjejerna. Sonja satt redan närmast chauffören i bilen och Alice som satt på golvet sveptes fort åt Sonjas håll och efter kom Cecilia som suttit bredvid. Sonja skrek till när Cecilia kraschade in i Alice. Det hade inte bara låtit som en gren knäckts, utan flera. Alice kippade efter andan och Cecilia slogs medvetslös. Bilen stannade och när bilnyckeln togs ut dog musiken. Tystnaden innebar att de var på väg. Alice tryckte bort Cecilia som låg mot henne. Var det hennes revben som gått av?
”Aj. Snälla Alice, flytta på dig. Flytta på dig!” Hon grät och ojade sig medan Alice välte över Cecilia. Den avbrutna sminkpenseln hade tryckts in i bröstet och blodet hade bildat en mörk fläck i tröjan. Alice vek undan tyget och tittade. Det där gjorde ont, tänkte hon och kunde nästan förnimma känslan samtidigt som hon rörde över bröstet på sig själv. Sen hörde hon hur två bildörrar i tät följd stängdes. Steg i grus. Alice rullade över Cecilia på rygg och måttade en örfil, slog allt vad hon kunde och kände smärtan i vibrera ut i handen samtidigt som Cecilia ryckte sig upp i sittande.
”Aj som inåt … och vad i hela friden!” skrek hon och grabbade tag om kinden för att sedan se ner mot bh:n.
”Mitt ben, jag tror jag har brutit benet” sa Sonja, hon försökte resa på sig men kunde inte stödja på det ena. Passagerardörren öppnades och ett ansikte med solglasögon och ett brett ansikte tittade in i mörkret.
”Kom ut tjejer.” Cecilia såg sig omkring och kröp ut mot ljuset först. Hennes hand greppade om en glasflaska. Hon höll den lågt bakom sig medan hon tog stöd på högra sidan, lade sin vikt där. Hon bad inom sig att hon kanske kunde göra något. När ljuset bländade henne såg hon in i pistolmynningen hos den andre. Leva eller dö, de hade sett deras ansikten. Hon kände till alla historier, alla deckare, hon visste redan sitt öde. Hennes hjärta brast när hon insåg att hon aldrig skulle se sina barns uppväxt eller krama dem godnatt, eller ens kyssa sin man farväl. Hon ändrade tyngden till den vänstra foten för att sedan med armen svepa upp flaskan in i sidan på huvudet av mannen med pistolen.
Skottet brann av när glassplittret naglade sig fast i hans polerade flint. Cecilia föll ansiktslös ner på marken.
”Var du tvungen att göra sådär? Nu måste jag dra ut de andra!” Sonja skrek inne i bilen. Alice hade försökt öppna den andra dörren, men den var låst. Hon kände hur mannen tog tag om hennes tjocka svarta hår och drog henne baklänges ut. Kände hur håret ville lossna men inte kunde. Han lade henne bredvid Cecilias kropp. Alice såg åt sidan på Cecilias ansikte som låg tryckt mot jorden. De mörka svarta kanterna som omgärdade det. Blodet rann ur kroppen. Hon tänkte på sin deras jämnåriga söner, som inte ville sova utan gosedjur och napp. Alice undrade när mardrömmen skulle vara över och hon skulle få krama honom igen.
”Kom ut nu lilla vän.” Men Sonja satt kvar och skrek, bad om ambulans, bad om hjälp. Alice trevade försiktigt över jorden mot Cecilias kropp. Såg på mannen med pistol som pekade mot dörren. Hans vän stod i dörröppningen, väntande. Alice skakade när hon började treva i fickan på Cecilias tröja. Mobilen. Hon kände hur pulsen löpte amok. Andningen var snabb och kort. Hon var på väg in i chock. Inte än. Alice svalde. Kände något hårt under fingertopparna. Hon blundade och bad om att pistolmannen inte skulle titta ner. Försiktigt drog hon ut mobilen, vände den åt sidan och såg skärmen. Sekunderna på samtalet räknade upp, nödsamtalet var igång. Hon tryckte in mobilen bara en aning för att gömma skärmen,
”Snälla, gör oss inte illa.” sa Alice efter att hon dragit tillbaka armen,
”Tyst med dig”. sa mannen ovanför henne och drog till med ena foten in i sidan på bröstkorgen. Alice kippade efter andan. Minst ett ben var brutet.
”Min vän har brutit benet, hon kan inte gå. Jag har brutit revben, snälla låt oss uppsöka läkare. Mina vänner där inne mår inte bra. Snälla.” Alice kände hur tårar rann nerför kinderna, kände hur hoppet kramade vettet ur henne. Sonjas skrik fortsatte och kom allt närmare. Mannen knuffade ut henne ur bilen. Skriket stoppades tillfälligt av att Sonja slog i marken och tappade luften. Chauffören steg ur.

Inne i mörkret låg Lilly kvar med tankarna kvar i verkligheten och drömmarnas värld.
Hon hade vaknat av det första skottet och hade nästan somnat om det inte varit för det andra skottet hörts så nära.
”Nej, skjut inte, snälla.” Lilly kände igen Alice röst och ett tredje skott avlossades. Det här kunde inte vara hennes möhippa. Det måste vara påhittat, eller en dröm. Det här var inte verkligt. Sedan blinkade hon ett par gånger, hörde bilens rosslande när den startade och hon föll ner i sömn när de gled iväg.

Lilly föll in och ut ur sömn. Vaknade som hastigast när solljus värmde ögonlocken och hon kikade genom dem, öppnade de igenklistrade ögonen ryckigt för att kunna se något. Jenny blev buren som en säck ris över axeln av en främmande man. Vinden gled över huvudet och förde med sig mannens starka cologne blandat med lukten av blöta löv. Det hade regnat, marken var mörk av väta. Sedan hade mörkret slukat henne.
Lilly vaknade i mörkret, svettig över hela kroppen och kände hur den fick kläderna att klibba. Var hon fortfarande klädd? Hade hon inte legat och sovit nyss? Var fanns Mattias?
Hon letade omkring sig men fann ingen lysknapp till sovrumslampan. Det började bli kallt. Minnena var suddiga och lösa. Huvudet värkte och hon ville bara släcka törsten som brann i strupen. Hennes händer letade över det kalla golvet, kände något runt och plastigt. Varför befann hon sig på ett hårt golv? Hon slöt sin hand om en flaska och hittade korken. Vred av den och svepte innehållet.

Lilly vaknade av lukten från salt, tång och hav. Hon blinkade och kände lukten från en gröttallrik. Skeden fångade upp ljuset som sipprade förbi den klagande metalldörren. Vinddraget kröktes på sin väg in och smekte hennes ansikte. Hon hann förnimma det blå havet bakom den svarta skuggan som stängde. Fingertopparna kunde rört vid friheten om inte kedjorna hållit henne kvar.