Redigeringsarbetet är avklarat för min del och den är hos korrekturläsaren, min DPL. Det känns bra, att sätta stopp för sitt arbete är bland det svåraste som finns i skapandeprocessen.
Annars har jag suttit med namn. När jag skapar karaktärer har jag ofta ett instinktivt namn som jag går till, som jag känt av i förväg. Men ibland händer det att inget namn infinner sig, då sitter man med den blinkande strecket.
Att sätta ett namn, sätter grunden för personen, vilka värderingar och egenskaper vi tillskriver individen. Den visar rötter, bakgrund, en sorts mål och mening. Att sätta namn är en sorts ödesmarkering eller profetia. Om en uppfyller det är en annan femma. Känslan av att det ska vara rätt är oerhört viktig.
En av mina karaktärer har fått ett namn som verkligen passar, men som huvudkaraktär har den inte genomslagskraften jag önskar. Men å andra sidan är det perfekt, temperamentet, ödmjukheten, naiviteten är som ett med namnet. Samtidigt finns det delar i hennes personlighet som jag ännu inte sett. Det är som att lära känna en ny bekantskap, det tar tid att bygga upp en relation.
I detta fall ska jag starta eget. Är uppe i 98 namnförslag och inget känns perfekt. Mitt ursprungliga var taget och var perfekt. Men hur gör man då? Hur hittar man ett nytt namn? Jag litar mycket på instinkten, att magkänslan säger att det här, är rätt. Jag tror att det är inbyggt på alla människor och som barn hade vi fri tillgång till denna mystiska kraft som vi spränger bort med logikens skola.
Så nu sitter jag och spånar och istället blev det ytterligare 27 namn och en liten dikt från en karaktär i min senaste fantasy.
”Words on a leaf, left on a shelf. Crisp and ready to crumble, yet so easy to read and take to heart.”
Sen pirrar det i magen när jag ser ena namnet, något skiftar inom mig och jag känner hur det klamrar sig fast. Det är rätt namn, och så blev det. Nu är vi här och någonting nytt har börjat växa.