Det blir fredag kväll som alla andra kvällar den senaste veckan. Hon går runt och minglar, känner sig tvingad. Det är trots allt hennes fest för den där åldern hon aldrig skulle hinna fylla. Marguerite avskyr kalas, alla sorters. Det spelar ingen roll att de kallar det för hennes 40 års kalas. Det är bara en ursäkt för att få komma samman, nu när nyheten är ute. Stora rubriker har prytt nyheterna sedan förra fredagen. Att på lördag ska en asteroid slå ner och dess nedslag ska bli större än det som utrotade dinosaurierna. Vad kunde en vanlig Svensson göra? Själv har hon varken man eller barn.

Men vad gör väl det? Marguerite är trött, hennes slanka kropp är inslaget i ett svartgrönt fodral kvällen till ära och hennes vilda svarta hår ramar in hennes mjuka söta ansikte. Hon går förbi rökarna på förstubron och fläktar med handen när hennes ex, Stefan blåser rök åt hennes håll. Dörren öppnas nästan i ansiktet på henne och röken skingras och där står Jan. Marguerite passerar honom i dörröppningen men han står kvar, känner honom mot sin späda kropp när hon trycker sig förbi. Det går fort, sen känner hon en hand mot sin bak. Hon skyndar på, ser sig inte om. Alltid samma skit från den där karln, spelar ingen roll hur många gånger hon sagt till honom eller Stefan.

Är de tvungna att föra ett sådant jävla liv? När hon passerar toalettdörren hör hon dem. Dörren är inte riktigt stängd och hon skymtar Håkans nakna rumpa i springan och ser Kristins röda sjal runtom den. Hesa tunga kraxningar mellan andetagen. Det här är inte det glada sjuttitalet! Vad har det tagit åt folket? Marguerite är inte pryd, men hon har fortfarande sin integritet. Hon tar en flaska Rioja i köket och går in till sin vrå i vardagsrummet. Där sitter hon och beskådar spektaklet till fest när väninnan Linda tränger sig fram,
– Det här blev en småtrevlig kväll ändå, trots att du inte ville. Linda håller fram kosta bodaglasen och Marguerite häller upp,
– Jo, men vem fan beställde Ebba Grön? De skrattar, pratar om medelålderns trygga dagar, om ensamhet och kärlek. Om livet som kom och gick alltför fort. Jan tränger sig fram mellan glas, musik och väninnans prat om romantik. Han försöker flirta med Marguerite som om Linda inte fanns. Hon ignorerar hans enträgenhet, som bara blivit värre under kvällen och klockan är bara elva. Han har aldrig förstått ett nej, inte heller ikväll. Johan kommer och drar i Lindas arm, dem som var ex och sagt nej till sex smyger iväg. Det är märkligt vad mycket hon ser när hon är ensam i partnerdjungeln. Där sitter Lillian i Stefans famn och gungar. Stefans nya fru Jenny tycks då ingenting se utom Doktor Anders, vars fru Stina just lirkade handen under skjortan på börsmäklaren Thomas, som inte sett att hans fästmös röda sjal hänger runt fel karl. Jan har dragit sig undan från Marguerite och limmar redan på en annan. Detta skulle bli en kväll som alla andra, men det tycks som nyheten har slagit slint i varje människa. Marguerite vill därifrån och lämnar vardagsrum för förstubron. Tydligen är det tillåtet att flippa ut en enda gång i alla fall. Där sitter hon nu och röker och pratar om ett slut, att försöka rädda upp sig och bli bättre än förut. Det blir nog inget av det för imorgon är det roliga över.

Nu står hon vid diskhon och klockan har passerat två. De rör sig alla hem, sakta två och två. Det verkar som om kvällens sista natt inte spelar någon roll, med vem man vandrar hemåt med, make eller troll. Eller är det kanske den där gnistan som man känt med sin vän får ett sista emotionellt utlopp ikväll? För vad hindrar en ikväll? Vilka hinder finns det kvar? Marguerite går ut på altan och släcker alla ljus. Ser hur lamporna i mörkret lyser en sista natt. Ikväll har många flippat ut och trampat i klaveret. De bryr sig inte om hur nästa dag sig ter, när de vaknas upp i bländande vitt sken. Hon står på förstubron och rädda sig den som kan, när sista paret går ut är bara Jan kvar.

Jan ler försäljande mot Marguerite när hon öppnar sovrumsdörren. Hon döljer sin kropp bakom en tunn champagnefärgad kimono och ser helt otrolig ut. Hon puttar till dörren och låter honom passera henne och ser hans glädje genom byltet i byxorna.
– Oj, inte visste jag att du gillade att jaga! säger han när han ser den stora älgtrofén hängandes över hennes säng. Hon vänder sig om och ser hur han sliter av sig kläderna och glider ner mellan hennes dyra lakan. Dem som hon köpt enbart för ikväll. Hon följer efter honom och han lägger sig ner så hon hamnar grensle över honom. Han pyr av alkohol och Marguerite ler och lutar sig fram över honom. Känner den familjära formen under kudden och tar tag om den ordentligt. Sen lutar hon sig tillbaka och ser honom skratta tvivelaktigt, hon spänner upp hanen.
– Det är trots allt bara du och jag ikväll och jag är hellre ensam, säger Marguerite och låter skottet gå av. Hon kliver av honom och rullar över sängen. Lägger bort pistolen vid sängbordet och tar ut en cigg ur paketet. Hon tänder den samtidigt som hon knäpper på tv:n. Den visar ett gammalt avsnitt av grevinnan och betjänten, längst ner rullar en nyhetsbanderoll under sändningen.
”Forskare har lyckats detonera sprängladdningar på asteroiden. Den har nu splittrats i mindre delar som kommer regna ner över östra Ryssland, Stilla havet, Alaska och arktiska oceanen imorgon.”