”Life is like a box of chocolates, you never know what you’re gonna get”.”
Igår skrev jag 203 ord på 120 minuter. Därför blir detta inlägg inte mycket längre. Vintern är här och med den tiderna ute i längdspåret fler och sittande läsandes i soffan med eller utan barn. En ångande kopp varm choklad och en brasa som värmer.
Jag har inte haft skrivkramp, bara inte kunnat förmå mig att lägga ord till meningar.
Jag har funderat mycket på vad jag vill fylla livet med. Glädje, skratt, skapande, styrka, drömmar och gemenskap med nära & kära. Pröva att sträcka mig mot stjärnorna och se vad jag kan åstadkomma. Ett litet steg i taget. Som om det rör sig i den översnöade högen av aska. En gyllene fjäder sveper genom den. Gnistrar i solens första strålar. Värmen glöder. Det är inte dags att flyga än.